I norra Bohuslän
Klippor, hav och skär
detta är mitt rike,
suddig horisont, från detta jag ej vike.
Här är jag född till son, av jord och grånad sten
här är mitt modersland, i norra Bohuslän.Bland åkrar, äng och skog
bland träd vid bäckens rand.
Här mina barnafötter gått, här jag gått som vuxen man.
På bergets högsta punkt, man rösat hövdings ben
här önskar jag att bli kvar, i norra Bohuslän.Sommardagars kvalm
eller höststorms vredgad vrål
en skir och ljummen vår eller matt decembersol.
Alla växlingar finns här, alla vädersteckens sken
man hinner aldrig att bli trött på, norra Bohuslän.Här våra fäder brutit mark
man odlat varje teg
nu skogen tar tillbaks alltsammans steg för steg.
Små gårdar slås ihop och blir till stor domän
man färre nötdjur ser, i norra Bohuslän.Under sommarveckor sju
blir här liv i torp och hus
det kommer sommarfolk att söka västkusts ljus.
Stress på väg och strand, stoj i timman sen
alla här vill va, i norra Bohuslän.På berg som slipats ned
av is och vind och regn.
Man reser galvat stål runt om i vår terräng.
Istället för att gå och besöka var och en
man ringer hit och dit, i norra Bohuslän.I dag man flyttar berg
förändrar jordens yta.
Människors ha-begär tycks aldrig nånsin tryta.
Se dej runt i dag, se med upplyst sken
skall naturen vara kvar i norra Bohuslän.När landet steg ur havet
när bergen kom i dagen,
så föddes vårat landskap upp ur västerhavet.
Isen drog sej bort, det börja växa trän
människorna kom hit, till norra Bohuslän.Här lever vi i dag
men ser vi naturens under
vi stressar av och ann, endast paus korta stunder.
Ta dej tid att stanna upp, sätt dej på en sten
njut nu där du är, i norra Bohuslän.Leif Karlsson
