”Meningen med att uträtta något har inte med hur lätt eller svårt, hur möjligt eller omöjligt det är att få det gjort. Det ligger i visionen, planerandet, beslutsamheten och uthålligheten, ansträngningen och kraftmätningen som ingår i projektet. Livet berikas genom strävan och kämpaglöd, inte genom förvärv och anhopning”.
Helen Nearing
Det goda livet – Scott och Helen Nearing
Långt innan självhushåll blev ett känt begrepp levde Scott och Helen Nearing som de lärde. I 53 år odlade de sin egen mat, högg veden de värmde sig med och lagade maten på, byggde sina egna hus, 9 stycken, stora och små, med sten som fanns på plats och med kompost förvandlade de den magra obrukade jorden till blomstrande trädgårdar med grönsaker, fruktträd, kryddor, blommor och bär.
Rävsax
Det var i Ridgewood, New Jersey som de först möttes. Året var 1928. Helen Knothe var 24, Scott Nearing 45. De kom båda från välbärjade medelklassfamiljer. Helen hade rest och bott i Indien, Australien och Europa, hon var teosof och vegetarian, hade studerat klassisk fiol i Wien och skulle bli violinist. Det visade sig att Scott också var vegetarian. ”Hade han inte varit vegetarian, sa hon många år senare, ”hade jag nog inte knytit an till honom”.
Scott Nearing började sin bana som nationalekonom och hade hunnit med en hel del. Nu befann han sig i en professionell återvändsgränd. Hans sociala aktivism och radikala pacifism hade kostat honom fyra universitetslärartjänster, han skarpa protester mot barnarbete var en av orsakerna. Avskedandet från det första universitetet, University of Pennsylvania’s Wharton School of Business har senare beskrivits som den tidens fulaste angrepp på den akademiska yttrandefriheten. Rabaldret kring avskedandet och hans skarpa tunga gjorde honom till en av den tidens cause celebre.
Som många intellektuella amerikaner i början av förra seklet var Scott Nearing övertygad socialist. Han gick med i The American Union Against Militarism, fortsatte freelansa som föreläsare, tillbringade två månader i Soviet Unionen och reste i Kina. Boken The Great Madness: A Victory for the American Plutocracy kom ut 1917 mitt under brinnande världskrig och var en besk kritik mot krig, kapitalism och plutokrati. Skildringen av den tidens politiska och sociala problem, massflykten från världskrig, de bistra högervindarna, plutokratin, den omfattande immigrationen och utbredda arbetslöshet låter förvillande likt den idag. Vad Scott Nearing hade haft att säja om vår tids politiska rävsax med dess oändligt mycket grövre plutokratibuserier, massflykt, mänskligt lidande och fattigdom på grund av västvärldens neokolonialism och självförvållade krig, energislöseriet, den resulterande miljöförstöringen och den ständigt växande högerextremismen är inte svårt att ana. Boken ledde till åtal där han anklagades för förräderi och ännu mer trassel med divisionerna högre upp. När han mötte Helen Knothe var han bannlyst från den akademiska världen, tilltäts inte tala, skriva eller undervisa någonstans. Han hade t.o.m blivit utkastad från det kommunistiska partiet för boken han publicerat om imperialism. ”Jag tar farväl av den västerländska civilisationen” skriver han i självbiografin The Making of a Radical. Det var dags att tänka om och det ville till en kovändning. Det skulle visa sig ske med råge.
”Det goda livet”
Ibland uppstår magi när två människor möts. Scott trodde faktiskt på fairies, övernaturliga väsen, åtminstone när han träffade Helen, berättar hon, men mycket mer krävdes för det diciplinerade självhushållsliv som de tillsammans skulle komma att leva i 53 år. 1932 mitt under depressionen fattade de beslutet att lämna New York och stadslivet för gott. Bättre att vara fattig på landet än i stan, resonerade de och flyttade norrut till Vermont där de levde självhushållsliv på torpet de kallade för Ellonen farmen efter den förre ägaren som var finskättling. Här levde, lärde och arbetade de i 20 år tills den vackra bergiga vilda naturen runt Ellonen farmen förvandlades till en av östkustens mest exklusiva skidorter. De såg ingen annan utväg än att lämna allt de byggt upp och börja på nytt någon annanstans.
De flyttade ut till östkusten och de karga vildmarkerna kring Harbourside, Maine. Här på Forest Farm byggde de ett stort vackert hus, en hög stenmur runt hela köksträdgården, ett växthus och flera mindre bodar, allt i trä, sten och glas. Scott var vid den här tiden över sjuttio, Helen i femtioårsåldern och kanske, än mer då än tidigare, lika mycket ansvarig för de många ofta tunga arbetsuppgifterna på gården. Hon var en baddare på att bygga. Laga mat var inte lika roligt, sa hon, som att arbeta med sten och det var nog mest Helen som byggde den där 128 meter lång vackra stenmuren.
Varje dag samma rutin; en tredjedel kroppsarbete, en tredjedel intellektuellt arbete, en tredjedel vila. De köpte mer eller mindre allt begagnat och Helen beskriver fynd hon kommit över; en fin figursydd dräkt, till exempel, som hon tyckte om att ha på sig när de for iväg på resa eller höll föredrag. Under sommarhalvåret byggde de hus, odlade grönsaker, frukt och blommor och framställde lönnsirap till försäljning. Under vinterhalvåret läste de, skrev böcker och artiklar. De reste och föreläste i USA, Indien, Kina, Japan och Soviet Unionen. De var även i Sverige vid ett par tillfällen, som på sensommaren 1973 då Scott talade på The International Vegetarian Union konferensen i Stockholm. Tillsammans och separat har de givit ut ett trettiotal böcker om politik, självhushåll, feminism, mathållning, odling, lönnsirapsproduktion etc. Ett urval av de många böcker de skrivit tillsammans och separat har kommit ut i nytryck på Chelsea Green förlaget genom The Good Life Center.
Det här var på 50-, 60- och 70-talen, hippies och -tillbaka-till-naturen-tider och protestmarcherna mot Vietnamkriget och de återvändande traumatiserade soldaternas berättelser som dominerade det amerikanska samhället. Tusentals besökare kom varje år, journalister från stora och små tidningar, unga människor som ville söka sig bort från stadslivet till ett liv på landet och många, många andra, en strid ström som ville se och lära av Scott och Helen Nearing. Många stannade längre tider mot att de hjälpte till med allt som behövde göras. Bygga hus t.ex. ”Scott Nearing was a grand old man, a real mench” skrev Allen Ginsburg i dikten America från 1956 och häromåret uttryckte bokhandlaren Larry Robin sig så här på The Free Thought Societys websida: Nearing ”var en radikal ekonom, lärare, författare, politisk aktivist, sociolog, socialist, pacifist, självhushållare, ekologisk odlare, vegetarian och sanningssökare” Det är ingen överdrift. Inte heller konstigt att han nämns nu i dessa tider.
The Good Life, Helen and Scott Nearing’s Sixty Years of Self-Sufficient Living är fortfarande en synnerligen inspirerande bok om självhushåll för fritt tänkande folk som vill slå sig ner på landet, odla sin egen mat och finna vägar ut ur den osäkra marknadsekonomin. En av dem som kom till Forest Farm på 60-talet och som tog starkt intryck var Eliot Coleman. Det var tydligen så pass ömsesidigt att Scott och Helen sålde av en bit jord till honom. Där på Four Seasons Farm har Coleman nu sedan länge varit den ekologiska grönsaksträdgårdens verklige mästare. Hans utmärkta handböcker finns att läsa på engelska.
”Pay as you go”, var Scott Nearings motto och stående råd. ” Vi är inte skyldiga ett öre till någon, vi lånar inte pengar, vi betalar ingen ränta och hoppas att de som jobbar på bankerna skaffar sig mer användbara yrken och slutar blanda sig i ekonomin”, säjer han med emfas, 94 år gammal på en videosnutt från 1977. Ord och inga visor, men tveklöst ett perspektiv som ger möjligheter att fritt forma sitt liv. Scott Nearing dog sex år senare, 1983. Han blev 100 år. Helen Nearing fortsatte leva, odla och skriva på Forest Farm tills hon förolyckades på väg att se en film om Fidel Castro och Cuba. Hon blev 91 år gammal.
Forest Farm är numera en ideell organisation och drivs av The Good Life Centre www.goodlife.org
Eva Enderlein
Bullaren, april 2016