Detta hände sig vid den tiden då Anders Tegnell var statsepidemiolog i Sverige.
Det var en gång en liten kommun i Sverige som gärna ville ha en riktigt stor arbetsplats. Helst några tusen så att det flyttar unga människor till kommunen, så att kommunen kan fylla både skolorna med barn och skattkistorna med pengar. Det var en kommun som hade mest äldre pensionärer. I kommunfullmäktige satt det mest äldre. Kommunen styrdes av De förbundna och det fanns en Opposition. När en politiker pratade kunde man inte avgöra om de var från De förbundna eller från Opposition. De hade nästan alltid samma åsikter. Kommunen styrdes av det kloka kommunalrådet.
Men det fanns också en gles skara Belackare i kommunen och några fanns i kommunfullmäktige, vilka ibland ifrågasatte vad det kloka kommunalrådet bestämde, något som retade såväl De förbundna som Oppositionen. Men för det mesta var det lugnt i kommunen, mycket lugnt. Det enda som märktes var det stilla rasslandet av Boulekulorna och prasslet från spelkorten på bridgekvällarna.
En dag kom en norrman vid namn Peter Låg till den lilla kommunen och sa: ”Jag vill starta världens största laxodling på land i denna kommun. Det är en investering på 20 miljarder och ger 2000 året-runt-jobb. Det ska bli fullständigt cirkulärt och klimatsmart.”
”Fantastiskt” sa det kloka kommunalrådet och kallade genast till en stor presskonferens. Oppositionen fick också vara med.
Peter Låg kom från ett norskt bolag med tjusig hemsida och kom väl överens med både De förbundna som med Oppositionen. Det norska bolaget bildade ett svenskt dotterbolag Fula fisken. I styrelsen satt, tillsammans med två andra, De förbundnas tunge man, som hade ordnat styrelseplatsen på egen hand utan att vare sig De förbundna eller Oppositionen visste något.
”Aja, baja” sa Opposition som gladde sig över att ha något att opponera på.
De förbundnas tunge man fick avgå ur styrelsen för Fula fisken men för att han inte skulle bli ledsen fick han sitta i ledningsgruppen för projektet. Där satt också det kloka kommunalrådet och Oppositionens tunga man som minsann varit i huvudstaden. I ledningsgruppen satt också Peter Låg.
För att alla skulle få reda på den glada nyheten kallades det till flera informationsmöten, där Peter Låg visade fina power point-bilder på anläggningar som kanske fanns. Det skulle bli helt ekologiskt och bra på alla sätt. Peter Låg räknade upp alla strategiska partners som var med. Det var Det stora elbolaget, Det stora teknikbolaget och Det stora bilbolaget. Alla var beredda att satsa stort i detta enastående projekt med en investering på många miljarder i den lilla kommunen.
Som ett exempel på hur grönt och modernt det skulle bli berättade Peter Låg att Det stora bilbolaget skulle utveckla självkörande elektriska bilar för laxtransporten till det nya logistikcentrumet, som skulle byggas. Och Det stora elbolaget skulle investera i eltillförsel och dessutom skulle elbolaget bygga solceller på hela taket på odlingshallen.
”Byggnaden blir 2 kilometer lång” sa Peter Låg. ”Den kommer att synas från månen”
”Fantastiskt” sa De förbundna.
”Fantastiskt” sa Oppositionen.
”Det kommer inte att kosta kommuninnevånarna något” sa det kloka kommunalrådet.
Men några av Belackarna kontrollerade med det stora bilbolaget. Nej, de hade inget avtal med Peter Lågs bolag Fula fisken. Nej, det enda var att det stora bilbolaget kunde tänka sig att sälja lastbilar till Fula fisken – om de beställde. Någon beställning hade inte kommit.
”Vilka dumma invändningar” sa De förbundna.
”Löjliga invändningar” sa Oppositionen.
”Belackarna har missförstått vad en strategisk partner är för något” sa styrgruppen för projektet. ”Dessutom är jättemycket HEMLIGT. Men vi i styrgruppen vet.”
Nu började Belackarna organisera sig. De ordnade en Webbplats ”Belackarna.se” där man publicerade information om laxsatsningen. Där fanns också bilder och text på politiker och tjänstepersoner som arbetade för projektet med laxodlingen.
”Vad obehagligt” sa det kloka kommunalrådet. ”Kritik är tråkigt”
”Fy” sa De Förbundna. ”Så här kan vi inte ha det”.
”Vad ska vi göra för att stoppa kritiken?” undrade Oppositionen.
”Det är kanske någon som är kränkt eller känner sig förtalad av uppgifterna hos Belackarna.se?” undrade någon.
”Jag känner mig kränkt och förtalad” sa det kloka kommunalrådet.
”Jag också” sa De förbundnas starke man.
”Jag med” sa Oppositionens starke man. ”Så fräckt att ifrågasätta vårt omdöme. Jag har ändå varit i huvudstaden.”
Kommunens ledning kontaktade en Advokatfirma från huvudstaden, som skrev ett otrevligt brev i juriststil där Advokatfirman hotade med rättsliga åtgärder om inte Belackarna.se tog bort uppgifter och bilder, som kunde vara förtal. Materialet strider mot EU:s dataskyddsbestämmelser skrev advokatbyrån, eftersom Belackarna.se inte har utgivningsbevis.
”Tack” sa belackarna och skaffade ett utgivningsbevis.
”Otur” sa det kloka kommunalrådet. ”Vi fick inte tyst på kritiken.”
”Att man ska behöva finna sig i att få kritik av kommuninnevånare” sa De förbundnas starke man.
”Otack är världens lön” sa Oppositionens starke man.
Så kom den stora dagen då man skrev på AVTALET. Fula fisken fick arrendera jättemycket mark i jättemånga år med ett arrende på 25 miljoner varje år.
”Fantastiskt” sa De förbundna. ”Vi får 25 miljoner till kommunal verksamhet”.
”Otroligt bra” sa oppositionen. ”Skatten behöver inte höjas på länge.”
I AVTALET lovade Fula fisken att betala alla kostnader för planarbete och projektering. Fula fisken skaffade en plankonsult och började planarbetet. Sedan kom en faktura för planarbetet.
”Vi har just nu inga pengar” sa Peter Låg. ”En tillfällig svacka bara”.
”Inga problem, det löser vi” sa De förbundnas tunga man i styrgruppen. ”Vi betalar”.
”Självklart” sa Oppositionens tunga man i styrgruppen. ”Behövs det kan kommunen ordna fram mer pengar. Projektet måste fortsätta till varje pris. Vi ska ju få 25 miljoner årligen och 2000 arbetsplatser.”
”Och det kommer inte att kosta skattebetalarna något” sa det kloka kommunalrådet.
Kommunen sökte och fick diverse utvecklingsbidrag på flera miljoner. I villkoren ingick att kommunen skulle satsa 6 miljoner egna medel.
”Det kommer inte att kosta skattebetalarna något” sa det kloka kommunalrådet. ”Allt vi satsar är 6 miljoner i tid. Det är bara tid – inga kontanta medel”, sa det kloka kommunalrådet som var glad över att leva i en kommun där man kan få människor att arbeta gratis.
”Vi kan ordna fram mer pengar” sa De förbundnas starka man.
”Självklart” sa oppositionens starka man.
”När kommunen har fått utvecklingspengarna, så ger vi dem till Fula fisken” sa det kloka kommunalrådet. ”Då har de pengar och kan fortsätta arbetet så att kommunen får sitt arrende på 25 miljoner och 2000 arbetsplatser.
”Självklart Fula fisken ska få pengarna” sa De förbundnas tunga man.
”Absolut” instämde Oppositionens tunga man.
Men nu måste någon Belackare ha nästlat sig in i kommunens inre organisation.
”Man får inte ge kommunala pengar till ett enskilt bolag” sa en misstänkt belackare och tjänsteperson.
”Då får ni skriva ett tilläggsavtal till AVTALET så vi kan göra ungefär samma sak i alla fall” sa det kloka kommunalrådet.
Men nu började media intressera sig för Fula fisken och den stora fiskodlingen. Man letade upp en av styrelsemedlemmarna i Fula Fisken lång borta i Asien och ställde frågor om konkurser och om stora skatteskulder, skatteskulder han smitit från. De svenska skattemyndigheterna visste inte var han fanns.
När media började skriva om delägarens skatteskulder hoppade delägaren och tillika konkursexperten av styrelsen för Fula fisken. Men konkursexperten fanns kvar i det norska bolaget.
”Ett litet missförstånd bara” sa Peter Låg.
”Självklart, vårt förtroende är orubbat”, sa De förbundnas starke man.
Oppositionens starka man nickade instämmande.
Men nu behövdes det pengar. Fula fisken hade visserligen lovat att betala alla kostnader för det nödvändiga planarbetet och för tillstånden, men det saknades pengar. Det fanns skulder registrerade hos Kronofogdemyndigheten på några miljoner. Det hade skickats en delgivning men den struntade Peter Låg i. Man kan alltid flytta till Fillipinerna.
”En tillfällig svacka” sa Peter Låg.
”Vi gör ett tilläggsavtal” sa det kloka kommunalrådet. Kommunen satsar beviljade utvecklingsmedel, så Fula fisken slipper betala.
Men när det var dags att anta tilläggsavtalet i kommunen så mullrade det bland Belackarna i kommunfullmäktige. En tyckte att det var helt fel att kommunen tog initiativ till ett nytt avtal, där kommunen skjuter till sammanlagd 19 miljoner (varav 6 egna i ”tid”), när det redan fanns ett avtal där kommunen inte skulle betala något för planarbetet. Fula fisken borde väl hjälpa till med något? Förslaget måste tillbaka till kommunens tjänstepersonal som får komma med ett nytt förslag, där Fula fisken betalar någon miljon i utbyte mot hjälpen.
En annan Belackare hade tagit fram graverande uppgifter om Fula fisken och dess norska moderbolag. Fula fisken hade skulder men hade fått en hel del återbetald moms och verkade i övrigt sakna medel. Det norska bolaget med den tjusiga hemsidan hade genomgående slarvat och lämnat in årsredovisningar först efter hot om att norska myndigheter skulle tvångsupplösa bolaget om inte uppgifterna kom in. Genom det fåtal år bolaget funnits hade revisorerna gett massor av klagomål och det norska bolaget hade bytt revisor ofta. Förslaget om tilläggsavtal borde skickas tillbaka och det borde tas fram ett nytt förslag där Fula fisken får betala för en ordentlig revisionsgenomgång.
”Äsch” sa De förbundna. ”Vi litar på ledningsgruppen. Projektet får inte bromsas upp”.
”Vi litar på våra representanter i ledningsgruppen” sa Oppositionen. ”Det handlar om 25 sköna miljoner årligen och 2000 arbetsplatser”.
”Vi kan inte ha synpunkter på hur bolagen sköter sig” sa det kloka kommunalrådet. ”Tänk om Fula fisken började ha synpunkter på kommunen”.
”Och det hela kostar inte kommunen något, bara 6 miljoner i tid” tillade det kloka kommunalrådet och gladde sig igen åt att leva i en kommun där folk arbetade gratis.
Så fick Fula fisken sina miljoner och vad fick kommunen?
Snipp snapp slut
Uppdrag granskning tittar ut
Nedtecknat av ”flugan på väggen”
Kommentarer av Stellan Welin
Jag har läst Sagan med stort intresse eftersom jag sitter i Sotenäs kommunfullmäktige. Många uppgifter i sagan känns bekanta. Man skulle nästan kunna tro att den handlar om Sotenäs men det hela är alltför otroligt. Så lättlurade som kommunens representanter är i sagan kan ju ingen vara.
Men som sagt en underhållande saga. Synd att vi inte får veta vem som skrivit den.