Elda fjolårsgräs, samlas kring påskeld, känna vårsolens värme och se den gröna låga som snart tänds genom dalarna av knoppar och lökar. Elden tycker jag kan tänkas höra till våren.
Denna utgåva av Bottna Bulletin har elden som element och tema, andra följer.
Eld, ett element får så många betydelser att det kan kännas meningslöst att ens försöka ringa in det med ord. Men några centrala delar har det ju samtidigt.
Det som först kommer upp för mig är; Ljus och värme. Förändring. Energi. Möjligheter, att både skapa och förgöra. Makt, men också lust.
När världen värms upp både i atmosfären och i de ideologiska skiljaktigheterna så kan det vara lätt att tänka att det är eldens förgörande sidor som råder. Skogar brinner och ekosystem får börja om, ifall de har tillräckligt med biodiversitet för att alls klara det.
Men jag vill tro att det också är uppvärmningen av en smältdegel vi är med om. Något är i förändring och i födelse. Frågan är om vi klarar av att stöpas om…
Men eldens sociala betydelse ska inte heller glömmas bort. Elden är kanske det element som deltagit i flest berättelser och legat bakom, eller snarare i centrum för, flest sånger och danser genom människans historia. Dessutom har den förmodligen varit central för våra måltider under oöverskådligt lång tid (ursäkta alla raw-foodare) Kort sagt den har varit placerad mitt i människans många kulturer.
Jag tänker vidare på vad det skulle kunna betyda här och nu. Här i Bottnafjorden, ännu i början av 2021, mitt under pågående pandemi. Nyss arrangerades Bottnafjorden Glöder. jag vet inte vart namnet kom ifrån men nog kan det passa bra. För att hålla glöden levande är kanske en av de viktigare roller vi ta i dessa tider. Glöden i att vilja och göra något på ett annat vis. Att både tvivla och tro på att det kan gå, och hela tiden försöka lite till.
För att hålla en glöd vid gott liv behövs det många som hjälps åt. Speciellt om det är en glöd som tänks kunna sprida sig, tända nya eldar, skapa fler berättelser och fler måltider. Fast utan något vidare koldioxidavtryck.
/ Marcus Nordgren