Det var en gång…
en konstutövare som hette A som hade nånting att visa upp.
A behövde B att visa det för.
B fanns därute någonstans
A behövde också någon som ordnade detta möte mellan sig och B. En länk.
C åtog sig att vara denna mellanhand.
För ändamålet höll C med lokal.
M E N… I samma ögonblick började det krångla till sig.
Lokalen kostade pengar.
A ville ha betalt.
C ville ha betalt
– dels för sitt arbete men också för sina omkostnader för lokalen – och för att upplysa B om händelsen.
Men B kom inte när A visade!
C behövde anställa D för att informera B bättre.
B hade andra intressen och ingen vana att titta på just sådant som A och C erbjöd. B:s nyfikenhet hade stannat i växten.
B drabbades under sin uppväxt av Undernäring pga alltför ensidig lättsmält och lättuggad kost. Det var inte bara mjölken som drogs in.
B håller sig till det B är van vid.
C måste, som ansvarig för mötet mellan A och B, tillgripa alltmer raffinerade metoder för att övertyga B, den ovane-och undernärde, om händelsens förträfflighet.
C och D behöver anlita E som tidigare sålt koncept.
E kan det där om att väcka människors slumrande behov.
B lägger inte pengar på sånt B inte känner till.
E måste söka upp B och dels beskriva händelsen så noga att B (den ovane) inte behöver sväva i minsta tvivelsmål om vad som skall hända. Dessutom måste kanske E försöka vända B:s intresse från något annat – till just det som A håller på med.
Nu har A, C, D och E startat ett veritabelt anfall på omvärlden där det gäller att annektera så många marknadsandelar och ta så många fångar/ B:n, som möjligt.
E är listig och städslar kända eller högt uppsatta medborgare som gisslan. Dessa får förmåner mot att de lånar ut sin status till det hela. Antingen bara genom att närvara eller ge pengar.
B visar sig inte bara vara ovan och undernärd utan också en opålitlig typ vars pengar A, C, D och E börjar bli beroende av.
C, som bara ville vara mellanhand och ordna ett möte har plötsligt försatts i en pressad ekonomisk situation
A har dessutom tröttnat på att spela ensam. Det går inte att bedriva det som A från början ville.
Emellertid:
B, den undernärde och ovane började så smått vänja sig vid och smälta det som A spelade – förra gången!
Men A kommer hela tiden med nya grejer och B:s från barndomen – p g a undernäring – begränsade ämnesomsättning gör sig påmind. B kan inte tillgodogöra sig alla intryck.
B hinner helt enkelt inte med fler möten med A vare sig tidsmässigt, ekonomiskt eller mentalt.
B blir överstimulerad och hamnar i kris. Publikkris. I vilken det är B som är i kris –inte A.
B skulle behöva delegera mötena med A till andra B:n. Det börjar bli jäktigt.
De tre bröderna bockarna Bruse, Staten, Landstinget och Kommunen måste hjälpa till att hålla det hela igång.
Den lilla Bocken Bruse som alltid sneglat avundsjukt på sina äldre bröder
säger till C: ”Nej jag har inga pengar vänd dig till mellanbrorsan – han har mycket mera pengar!”
C går till mellanbocken men får nej med motiveringen – ”nä nä, om inte lillbrorsan lägger nåt så inte får du något av mig!” och ger en hänvisning vidare till den stora Bocken Bruse som skrattar gott åt alltsammans och förnekar allt samröre med i synnerhet den lilla bocken Bruse.
För att komma åt pengarna och försöka försona bröderna måste C anställa F som kan det där med ansökningar. -Det blir mycket att skriva.
Och C som bara skulle hjälpa A att framträda för B!
När C fått pengarna måste G anlitas därför att de tre bockarna Bruse och tillika bröder ville veta v ä l d i g t noga vad som hände med pengarna och för att få mer pengar måste måldokument, planer, verksamhetsberättelser och detaljerade budgetuppföljningar skrivas. G kan det där med pengar, strategi och ideologi å han skriver å skriver…
Nu blir det fart på A och i viss mån på C.
B håller sig fortfarande ganska lugn. Och vet gudskelov inte om allt det här.
Fler A, C, D och F dyker upp på arenan
Pressen på familjen Bruse ökar.
Bröderna måste med den gemensamma fienden för ögonen gräva ner stridsyxan och mobilisera. Särskilda avdelningar enligt militärt mönster med staber, divisioner, enhetschefer och gruppledare skapas för att fördela pengarna. Detta är i sig en genial och besparande åtgärd eftersom det omedelbart blir mindre pengar att fördela.
En av D:s och E:s gisslan H, har börjat åtnjuta allt högre anseende.
H är både bildad och modig, har läst flera böcker och bevisligen flera gånger bevittnat A:s föreställningar. Fallskärmar och skarpt läge är inte främmande för honom – som ju levt ett hektiskt näringsliv ute i verkligheten.
H gör sitt intåg med koncerntänkande och målrelaterade bidrag.
Dessutom börjar B inte bara tituleras utan även förvandlas till Kund,
något som ställer till det för A som ju har alldeles egna ideer om vad han vill framföra och absolut inte vill hamna i nån slags beställar- och utförar-situation.
Emellertid…
H är också balanskonstnär, jonglör och illusionist.
Ingen balanserar underskott mot intäkter som H, han bollar med uttryck så man blir alldeles bortkollrad. Lätt som en plätt och i ett huj kan han förvandla tex en kulturnämnd till en samling produktutvecklare.
B, som är en upplyst människa råkar komma över ett sånt där måldokument. Men när han läste om ”det civila samhället”, ”flytta fram positionerna”, ”bäring”, ”verkningsgrad” ”slagkraftig region”, ”support”, ”inspel” och ”strategisk utveckling” och liknande så tittade han sig snabbt omkring, stoppade tillbaka dokumentet illa kvickt och trodde att han tjuvläst ett hemligstämplat PM från försvarsstaben.
”Nä”, tänkte han, ”detta gäller nog inte mig”.
I jakten på kostnader genereras massor av arbete – som visserligen inte går att framföra på scenen, för B, men det räknas ändå.
Mycken tid ägnas åt att ta reda på vem den där B egentligen är.
Förutom att vara en utebliven inkomstkälla vet man inte så mycket om B
(Det är fortfarande lika irriterande att B inte vet sitt eget bästa.)
Den B som man känner till visar sig vara tjej.
En medelålders Tjej.
När detta konstaterats tillräckligt många år börjar den vilda jakten på alla dom andra!
Var är dom? Vilka är dom? Hur ser dom ut? Vad gör dom?
Å har de inte slutat jaga så jagar de väl än
…
Å allt detta bara för att A vill uppträda för B.
Den stora Bocken Bruse gifte sig med B och fick många barn som fick många barn som krävde – och så småningom fick- en allsidig kost och växte och blev stora och starka och nyfikna och befolkade kulturens arenor och såg t o m konceptkonst och videoinstallationer som ett naturligt inslag i sina liv.
D, E, F, G och H fick allt mindre att göra och var tvungna att erbjuda sina tjänster i någon näringsfattig bygd och har de inte hittat nån så letar de väl än.
Snipp snapp snut …… men sagan tar nog aldrig slut….