Bli inte blåst av barken, läser jag i dagens tidning. O, björk, säger jag på björkspråk under min morgonpromenad, låt inte stormarna dra barken av dig. Barken är trädets skydd mot omgivningen med omväxlande lager av lustfyllda (felläsning igen, luftfyllda är vad de är) vita och gula korkceller och dessa smala bruna eller svarta horisontella streck som akvarellmålaren är fena på är björkens smala fönsterglipor mot omvärlden. På vintern är dessa öppningar slutna, stängda, och det är som det ska, en dag öppnas de igen. Ordet näver, nabhala på sanskrit, bådar för uthållighet. Låt dig inte sönderblåsas. Och bli inte blåst. Du är inte inlåst, förhandla med din bank om räntan.
Catharina Göransson