10 juni 2022.
Gattulven är min längsta båtrelation! Namnet var Pärlan när vi träffades. Då misshandlad och skadad ända in i hjärtstocken. Nu är hon helad och vacker!
Med fyren Pater Noster på min babordssida (bilden) styrde jag resan mot Bovallstrand, min nya hemmahamn. Saltholmen i Göteborg, där jag haft båt i över 30 år, låg nu flera sjömil bort. Jag lämnade vackra Åstol innan lunch där Stefan bjöd på feta krabbor igår kväll.
Med kryssfocken spänd gick jag förbi Klädesholmen och ut på öppet hav. Där bytte jag till genuan. Styrde mot norr och fyllde seglet med halvvind från sydväst. Det gick som spjutet. I Kyrklunds kanal hann jag ikapp en modern båttyp med stora svarta segel. Från serveringen på kajen hördes applåder då min 69 år gamla kryssare utmanade denna moderna skapelse i miljonklassen. Han girade då babord för att hindra mig i det trånga sundet. Jag försökte då komma förbi på styrbords sida, men de stora svarta seglen snodde vinden. Nöjda kommentarer hördes ifrån båtens däck när jag tänkte ”fega ålekråka”, samtidigt som jag glatt hälsade tillbaka. Som man gör på sjön.
Mollösund är alltid lika vackert från sjösidan oavsett väder. Men om vinden är hård från väst när man passerat Mollön, då blir det en ruff seglin fram till Kråksundsgap. Där pressas vågorna samman i det trånga passagen och båten glider in i gapet på en surf. Kommer man från andra hållet och ska kryssa ut kan man få problem. Idag kom jag med sydvästen, stabilt och tryggt. Innan passagen kan man välja mellan att gå ut mot Kärringön eller in i gapet och segla inomskärs, förbi Hälleviksstrand. Jag valde det andra och fick kanalvind. Tillsammans med strömmen gjorde jag 7-8 knop. Farten höll i sig förbi Gullholmen och vågorna utanför Islandsberg var snälla idag.
Tillsammans med Tjurpannan är Islandsberg en av det tuffaste platserna längs hela västkusten när det brallar på. Då kommer vågor från alla håll samtidigt. Strömmar och bottenstruktur skapar detta kaos som kallas krabbig sjö.
Lysekil, Kornöarna och utsidan av Bohus Malmön gled snabbt förbi denna underbara junikväll. Att segla halvvind med genuan är enkelt. Man kan käka sin färdkost, pissa i hinken utan risk och bara förundras över att få vara en liten farkost på ett hav.
Himlen färgades röd när jag tog ner genuan och hissade focken. Vinden hade gått över till väst, så det blev kryss förbi Gravarne, Kungshamn och Smögen. Vanligtvis brukar jag ta den vackra vägen mellan sjöbodarna i Hasselösund, men den sena timmen hindrade mig. Måste komma fram innan det blir mörkt.
I Stotekanalen är det inte tillåtet att segla. Tog ner seglen för första gången efter elva timmars segling denna underbara dag. Nu blev allt tyst. Ingen vind, bara elmotorn som visslade lite svagt under durken. Ingen trafik, jag var nästan helt ensam mellan bergen. Bara några ejdrar och en säl som nyfiket kollade undrande på min båt som tog sig fram nästan ljudlöst. Det är 20 år sedan jag installerade min inombords elmotor. De första 10 åren var man en flumgubbe i seglarfolkets ögon. Sen kom Tesla och gav elmotorn status. Nu är jag en innovativ man i framkanten. Samma gubbe, samma motor.
Jag ringde brovakten för att öppna Ramsviksbron. Då hörde jag ett stadigt dunkande. Tänkte att det var en gammal tändkulemotor som närmade sig.. Men dunket kompades av andra ljud. Partybåten fyllde nästa hela kanalen. Folk dansade inomhus. Ingen var ute på däck denna fantastiska sommarkväll. Jag betraktade människornas galenskap genom båtens fönstren, kapten hälsade.
Snart tog tystnaden över medan jag passerade bron. Vinkade till brovakten och hissade seglen med Hunnebostrand på styrbord sida.
Solens sista strålar sken över öppet hav med Väderöarna som siluett. Nu blev jag lite nervös, skulle jag hinna fram innan det blev mörkt. Men vinden ökade. Strömmen var med mig och strax innan midnatt tog jag ner seglen i skydd av ön Stora Ko-ö. Det blev min första upplevelse av att glida in i det som nu är min nya hemmahamn, Bovalls Marina.
Båtmodellen heter Wingakryssare. Byggd i Kungsviken på Orust 1953 av Hallberg som senare blev Hallberg-Rassy. Skrovet i oregon pine, hela bord och med spant av ask. Däcket i teak och sittbrunnen i mahogny. Längd: 8,90 Bredd: 2,25. Elmotor Ozecodrive.
Konstruktören heter Holger Djurson.
På Vinga utanför Göteborg finns en bergsrygg som heter Gattulven. Det är ett namn som finns nertecknat redan för 1000 år sedan. Efter år av misskötsel behövde Pärlan en ny identitet. Så kom det nya namnet till. Gattulven är en mycket vacker båt.
Vackra båtar seglar bra!
Text och bild
Mats Petersson
