Jorden är vår himmel
I begynnelsen var ordet. Så inleder Johannes sitt evangelium. Utan orden inga tankar. Inga tankar. Men känslor. I begynnelsen fanns känslor. Det lilla barnet hör orden, mamma, pappa, fin… Det är inte orden, det är ljuden, de hör. I begynnelsen var ljudet.
I begynnelsen ser barnen upp och ner. Marken och jorden är deras himmel. Barnet söker, föräldrar söker, vill mötas och finna varandra. Barnet i kaos ropar, gråter. Barnet skriker sin förvirring. De vuxna tröstar men förstår inte. Barnets hjärna griper in, styr om synbarken. Upp blir ner och ner blir upp. Barnet och de vuxna kan nu mötas och tillsammans tolka världen. Men kanske. Kanske det nyfödda barnets blick är den sanna. Jorden är vår himmel.
Stig Dagerman menar i sin barndomsskildring ”När jag var barn” att alla barn är diktare. Nog är det så. Barnens förråd av ord är begränsade. Som spädbarn inte ens ord utan utstötande ljud. Till föräldrar stolthet börjar deras telning forma något som liknar ord. Svåra att förstå för andra men ändå. Mamma, lampa, stol. Deras begränsade tillgång av ord upprepas. Återkommer i skilda mönster och ordföljder. Fler och fler ord tillförs denna snurrande process. Barnen växer, inser att vissa ord betyder mer. Orden får mening. Så formas en poetisk språkdräkt. Den friseras, förfinas. Föräldrar, de vuxna ser inte denna poetiska utveckling. Poesi skall väl rimma. Men barn i vår tid skapar enbart modern poesi. Mamman och pappan kallar denna poesi tjat. ”Sluta tjata” säger de. ”Jag orkar inte höra.”…” Om du säger detta en gång till får du gå härifrån.”
De tycks inte förstå poesins innersta väsen. Att den till synes saknar riktning. Orden som upprepas, snurrar runt och hakar i varandra.
Orden skapar
Låt oss vända åter till vår evangelist. I begynnelsen var ordet och ordet var Gud. Genom ordet som människor kallar Big Bang skapades världen, ordet rymmer skapelsen, universum, solar, kvarkar, nebulosor, atomer, protoner, miljontals stjärnor och solar och månar, den mörka materia med okända strålar och ljus som färdas miljontals år.
Och Gud skapade människan, till sin avbild. Så att du människa också kan skapa. Så att ditt språk, dina ord kan ge liv, oändliga världar. Så var det tänkt. Människors tankar, känslor, läses och präntas ner. Det uppstår tusentals språk, meningar formas, berättelser, poetiska verk och böcker. Orden och berättelserna blev allt fler. Långa, krångliga tycker somliga, det blir för många ord, det får inte plats mer i människors hjärnor. Det behövs ett enklare språk, ett snabbare språk. Ett språk som kan förstå komplicerade samband. Någon kom på, Vi förenklar. Vi omdanar språket till matematiska siffror och formler. Det räcker med ettor och nollor. Så kan vi skapa ändlösa sifferrader, kombinationer, oändliga serier. Det finns oändlig plats, ändlösa möjligheter. Nya kombinationer i all oändlighet. Vi behöver aldrig sluta. Mer, m e r, m e r.
Låt höra, låt lyssna till dagens evangelister som ser vad som sker. Som vädjar till dig du arma människa. I den stund du i enfald tror du lyckats besegra Gud kommer allt falla samman. Världen består inte av ettor och nollor, där tog du miste.
/ Erland Svenson