Världspolitikens villkor ändras framför våra ögon när USA organiseras om efter en högerradikal agenda. Trump fortsätter sina utspel som drar rubriker medan Musk går loss med motorsågen mot den federala administrationen – men militären rör han inte. Ett handelskrig mot Europa har just börjat med strafftullar och svar på dem. USA vill helst slippa försvara Europa, så de europeiska länderna förbereder en historisk upprustning. Ukraina ska tvingas till förhandlingsbordet men om ryssarna kommer dit är oklart så länge de kan bomba vidare och rycka fram någon kilometer.
Plötsligt tycks USA och Ryssland stå på samma sida, men ingen vet vart detta ska leda, diverse olika framtider gror bland allt ogräs. Kommer USA:s ekonomi att kollapsa? Är Musk en narkoman som håller på att fördärva sitt eget företagsimperium? Kommer Trump att kunna tvinga fram fred i Ukraina – och i så fall, vilken sorts fred? Och Israel som etablerat sig som Mellanösterns ledande terrorstat? Och Syrien? och Ungern? och? och?
Under alltihopa tinar permafrosten och lösgör metan medan vi får veta hur bra Stridsfordon 90 är i Ukraina. Bahia Blanca i Argentina fick ett års nederbörd på ett dygn och täcktes med vatten och Hollywood brann upp, men Trump dominerar nyheterna med olika hot och löften.
Det kan hända att Trump driver igenom fred eller stillestånd i Ukraina. Hur ska man tänka om det? För länge sedan skrev Mikael Wiehe en låt med frågan: är det verkligen fred vi vill ha, till varje tänkbart pris? Fred är (nästan) alltid bättre än krig, men frihet är inte så dumt heller.
Och alla dessa strafftullar? – de leder väl till att de andra sluter sig samman, mot USA? Man kan märka det i Sverige också, plötsligt verkar våra egna populister ganska beskedliga jämförda med Trump. Åkesson jublade visserligen när vicepresident Vance skällde ut Europa, men alla är överens om att Sverige måste rusta upp. Om du vill fred, rusta för krig.
Men alla stridsfordonen drivs med fossilt bränsle. Trumps allra farligaste löfte är förstås till oljebolagen som han älskar: Drill, baby, drill! Men den största faran mot mänskligheten, näst atomkrig, är just fossilbränning. Man ska inte borra efter mer olja och den som ändå gör det handlar faktiskt fientligt mot mänskligheten. Trots detta löfte blev Trump demokratiskt vald och han gör det han lovade göra. Detta innebär att hans väljare röstade på en mänsklighetens fiende – känn på den… Man kan verkligen undra varför de röstade så illa och jag tror inte man ska ha alltför bråttom med att svara. Föll hans väljare för enkla slagord? Eller tyckte de att Trump är underhållande, något kul att lyssna på? Eller att han i alla fall säger som det är till skillnad från de andra skurkarna i Washington? – för att Trump är en skurk vet ju alla? Eller var det att de inte orkar tänka på att deras sätt att leva och köra bil måste ändras? Eller att de ser HBTQ som en hädelse mot Guds ord?
*
Ja det står illa till i världen, riktigt illa och på nära håll. Men jag måste inte ryckas med i detta. Jag kan tänka att jag är en enkel varelse med begränsad livslängd, då kan jag ju lika gärna satsa på att göra så gott jag kan så länge jag kan. Jag kan vara ideell så länge krafterna räcker och det finns mat på bordet, då kan jag vara frivillig och bevisa att jag har en fri vilja.
Nästa fråga: vad ska jag använda denna fria vilja till? Och: har detta något med Bottna att göra, eller Svenneby och Tossene?
Jag sitter här på loftet och låter tankarna vandra, från världspolitiken till Bottnafjorden. Här gör vi faktiskt något åt det bättre hållet, som nu senast med Bottnafjorden glöder. Igår var jag med på ett möte med Ekobanken som kanske kan finansiera bygget på Edits äng runtom Andreastorpet. Olle Törnquist berättar från Kerala och Paula Oksanen ska fylla i med erfarenheter från Moçambique den 11 april.
I går hade Naturskyddsföreningen café och man kunde höra om skonsamt skogsbruk och om hur det går till när koltrastens vingar blir svarta. Det finns helt fantastiska kunskaper, de gör att man också kan glädja sig åt att vara människa.
Det ligger i varje människas makt att göra det hon tycker är rätt och riktigt och vi kan göra det tillsammans med våra närmaste som har flera närmaste som också har flera närmaste. På detta sätt närmar vi oss ganska snart hela världen.
/ Gunnar Bäck