Anteckningar från ett föredrag av Billy Larssons i Inköpsföreningens omställningsserie på Gerlesborgsskolan den 5 oktober.
Man skulle nästan inte kunna konstruera ett problem, som passar sämre till människanspsykologiska förutsättningar att hantera, än klimathotet.
Detta dystra men på samma gång utmanande konstaterande stannar i minnet efter Billy Larssons föreläsning i Inköpsföreningens omställningsserie på Gerlesborgsskolan den 5 oktober. Billy Larsson är leg psykolog och fil dr i psykologi. Han arbetar själv aktivt med detta omöjliga problem. Bl a har han tagit initiativet till nätuppropet www.radikaliseraklimatpolitiken.nu, som är en allvarlig uppmaning till alla Sveriges politiska partier.
Hans stärkande budskap, som också stannar i minnet, är den historiska erfarenheten att människor mot alla odds då och då lyckas genomföra det omöjliga, genom att våga tänka nytt. Som exempel i Sverige tog han allmän rösträtt, rösträtt för kvinnor, samkönade äktenskap och på vissa håll företräde för cyklar mot bilar (en annan utmaning för oss i Bottna, fram för cykelbanor!). Den radikalt förändrade attityden mot rökning och murens fall kan också användas för att visa att sådant som verkat totalt omöjligt fort kan förändras genom människors medvetna och oförtröttliga arbete.
Omöjligt verkar onekligen klimatproblemet! FN:s klimatpanel skriver i sin syntesrapport den 1 november 2014 att fortsatta utsläpp av växthusgaser kommer att öka sannolikheten för allvarliga, genomgripande och irreversibla effekter för människor och ekosystem.
Många av dessa effekter kommer att fortsätta under århundraden även om antropogena (av människan åstadkomna) utsläpp av växthusgaser stoppas. Riskerna växer för plötsliga och irreversibla förändringar, i takt med att uppvärmningen ökar. Detta kan i värsta fall leda till 4-6 graders uppvärmning år 2100.
Vi kan lätt föreställa oss följderna av en sådan uppvärmning: Förstörda miljöer och ekosystem, artutrotning, livsmedelsbrist, massomflyttningar och nästan oundvikligen krig. En växande världsbefolkning där alla göra anspråk på ökade resurser och samtidigt förvärrade globala miljöproblem. Frågan är om också människa som art kan gå under.
Det verkar som att vi rent tekniskt skulle kunna begränsa uppvärmningen till 2 grader, vilket ingalunda är problemfritt. Vad vi än gör kommer vi att drabbas av ytterligare förändringar de närmaste årtiondena på grund av den uppvärmning som redan är oundviklig. Vad som händer därefter – om vi lyckas hålla oss nära 2 graders uppvärmning eller om vi går mot 3-4 eller fler grader – det beror på hur vi handlar nu.
Det är alltså oerhört viktigt vad vi gör nu. Det värsta som kan hända är om vi nu börjar prioritera klimatanpassning framför förebyggande åtgärder. Vi ser redan hur kommuner utreder åtgärder för att möta en höjd vattennivå i hav, sjöar och åar. Och det är ju nödvändigt men får inte göras på bekostnad av satsningarna på att minska uppvärmningen.
Det är alltså oerhört viktigt vad vi gör nu. Det värsta som kan hända är om vi nu börjar prioritera klimatanpassning framför förebyggande åtgärder. Vi ser redan hur kommuner utreder åtgärder för att möta en höjd vattennivå i hav, sjöar och åar. Och det är ju nödvändigt men får inte göras på bekostnad av satsningarna på att minska uppvärmningen.
Ett annat hot är att ekonomiska kriser får oss att fokusera på ekonomi i stället för globala miljöfrågor. En hårdnande kamp om begränsade naturresurser gör inte saken lättare.
Bland de psykologiska hinder som gör klimatfrågan extremt svår är det långsamma förloppet, vilket gör att vi inte känner samma naturliga rädsla som när vi står inför en plötslig fara. Vi har också en bristande medkänsla med de drabbade eftersom de som kommer att drabbas först och värst är antingen långt borta eller inte födda ännu.
Ytterligare svårigheter är att det inte finns någon direkt ansvarig, vi är alla ansvariga och därmed ingen utpekad, och vi saknar erfarenhet av denna typen av problem.
Resultatet är att de flesta känner en viss klimatoro men svag förändringsbenägenhet på grund av överdriven teknikoptimism eller osäkerhet om vad man ska göra. Ansvarsdiffussionen, det att ingen egentligen kan beskyllas, inte heller vi själva, gör att vi hoppas på att någon annan ska ta itu med problemet.
Den sorgligaste men kanske mest sannolika slutsatsen är därför att vi inte kommer att kunna förebygga den globala uppvärmningen tillräckligt. Vi kommer att sats mest på att anpassa oss till uppkomna förändringar och konsekvenserna kommer att bli förödande – anpassningsbehoven kommer att bli ohanterliga.
Men om vi beslutar oss för att minska utsläppen för att minska följdeffekterna måste minskningarna bli mycket omfattande. Framtiden är nästan bortom vad vi kan föreställa oss. Bortom vad vi någonsin har upplevt. Därför är det vår uppgift idag att tänka nytt! Det sköra hoppet är att vi ska göra det omöjliga möjligt!
Billy Larssons lösningsförslag är en global etik. Människan har en inbyggd förmåga till altruism, medkänsla med andra. I första hand riktar den sig mot den egna gruppen, släkten, de som står oss närmast i tid och rum. Det behövs nu en utvidgad altruism som innebär att vi engagerar oss för människor som vi inte känner och för människor som inte ännu är födda och för naturen. Vi måste tillerkänna kommande generationer mänskliga rättigheter.
Vi kan övervinna det psykologiska hindren genom att bygga mer på vår moraliska känsla än på rädsla, eftersom rädslan i det här fallet inte är tillräcklig för att få oss att handla.
En global etik är grundläggande för vår överlevnad eftersom alla människors liv är beroende av varandras sätt att leva på – vi har en gemensam atmosfär.
Den globala etiken bygger på den enkla tanken om jämlikhet. Alla människor har faktiskt rättighet till lika stor del av jordens atmosfär!
Det finns en motsättning mellan fattigdomsbekämpning och utsläppsminskning – ju fler människor som tar sig ur fattigdom, desto större blir deras utsläpp. För att minska denna motsättning måste klimatpolitiken inriktas mot en radikal omställning av hela samhället till förmån för lägre materiell konsumtion och teknologier som ger alla människor på jorden tillgång till acceptabel levnadsstandard.
LÅT OSS ALLTSÅ BÖRJA VÅGA TÄNKA NYTT OCH FÖRSÖKA GÖRA DET OMÖJLIGA MÖJLIGT!
/ Lena Jarlöv