Krönika måndag 12 januari 2015
Vem är det som säger detta?
Och till vem?
Citatet är från Gamla Testamentet, men det finns en fortsättning som jag ratade då när jag skulle slå mynt av versen i Psaltaren 13:4. Jag hamrade ut den till ett ledord för Bottna kulturkyrka. Får man göra så? Ta det man vill ha bara och använda det man behöver? Svaret är ja. Kulturlagret är fritt och ägs av oss alla. Men så här lyder versen i sin helhet:
Ge ny glans åt mina ögon,
låt mig inte somna in i döden,
låt inte min fiende säga att
han besegrat mig,
mina ovänner jubla över mitt fall.
Om kulturkyrkan kan jag säga att jag inte ville dra in döden så där från början, den presenterar sig ändå med varje steg över kyrkogården. Vi skulle ju ses och se på konst och lyssna på musik och vara tillsammans, och inte ville jag då vara den som gick ut och nämnde vare sig fiender eller ovänner.
Men nu, efter terrorattentatet mot Charlie Hebdo 7 januari 2015, när ett tjugotal människor fått sätta livet till och många, många fått skador och trauma för livet, nu när miljoner människor gått ut i manifestation för frihet, då får Davids psalm en ny, metalliskt exakt innebörd. ”låt mig inte somna in i döden” kan nu läsas: låt mig inte ha skjutits ner förgäves på tidskriftsredaktionen och i kosherbutiken. Och ”låt inte min fiende säga, att han besegrat mig, mina ovänner jubla över mitt fall” avser denna dag de med svartvit terroristideologi besmittade. För idag, måndagen 12 januari, cirkulerar runt världen ett foto från gårdagens marsch i centrala Paris och längst fram i ledet på bilden går statsledare och ministrar – men vad är det som är så framskjutande? Det är deras händer, mänskligt nakna mot bakgrunden av alla svarta kostymer och kavajer, överallt är det händer som syns, de där händerna, jag blir sittande framför dem och ryser inför allt de kan göra och låta bli att göra. Några har händerna hängande rakt ner, andra håller om armar och midjor. Tätt sammanflätade går ett fyrtiotal av världens ledare och bakom dem följer tätt i spåren de dödas anhöriga, och sedan runt 1.5 miljoner människor.
Catharina Göransson