Konst är inget man talar om.
Vem sa det?
Det gjorde ju jag, alldeles nyss.
Är det inte Alberto som går där borta?
Det är inte mitt bord.
Jag menar allvar, skärp dig! Jag måste prata med honom.
Hej, Alberto. Fint se dig ute i solskenet. Du ser lite mager ut. Har du umgåtts med dina skulpturer nu igen? Dina målningar är verkligen fina!
Jag är inte så mycket målare, madame. Det är mest skisser till min förståelse av rummet och mina skulpturer.
Ja men, ta till exempel trädet där borta, nej inte det trädet. Det andra. Nog får du lust att måla det!?
Nej.
Men det är ju inne med träd nu, ja, hela skogar. Skärp dig, Alberto!
Kan inte. Vill inte.
Får du inga bidrag, som villkorar?
Nej.
Ja, jag tycker i alla fall att dina skulpturer är alldeles för magra, vad skall det tjäna till?
Jag måste gå nu madame. Adieu!
Hej då Gackometti. Gå hem och ät upp dig lite!
Tyckte du detta var magert?
Då har du inte förstått (att dialogen fortsätter inne i ditt huvud…).
/ Per Berger
