Isarna smälter och havet stiger. KKV kommer att svämmas över gång på gång om inget görs – här gäller det att hejda vattnet – fördämningar, våtmarker, vallar kanske. Om det görs vackert tillför det något värdefullt, men helst utan fossilt bränsle.
Hur då? Handkraft? Gengas? El? Hästkrafter? – detta är orealistiskt och därför endast möjligt som konstprojekt. Konsten har stora oanade krafter, söker sig mot okänt ogjort och visar att människorna har ätit kunskapens frukt som inte bara är på ont även om man kan tro det med tanke på Rysslands försök att utplåna sitt grannland och hur det har gett gyllene tider åt vapenindustrin runt hela världen och det hypereffektiva intelligenta svenska Archer-systemet äntligen får prövas i fält på ryssarna. Det hemska fortsätter, svårbegripligt nog.
Till detta kommer ett helsvenskt politiskt lågvatten där det blivit en så oerhört viktig yttrandefrihetsfråga att få bränna heliga böcker. Men är bokbränning ens ett yttrande? Det är ett motbjudande spektakel som pågår, man kan säga att ont står mot ont när autokraten Erdogan roar sig med att drilla den svenska regeringen så han lättare ska vinna turkiska valet, medan regeringens stödparti är för bokbränning men kräver förbud mot att bränna svenska flaggan.
Men under tiden: gäller det också att lägga märke till att det händer saker som inte ger rubriker, bra saker. Att flytta en vägg som nyligen skett nere på KKV uppmärksammas kanske inte i världspressen men är viktigt på andra sätt. Det skapade två rum som båda blev bättre än tidigare, ett utvidgat café och ett Lilla galleriet med bättre proportioner. Det tänktes, revs, införskaffades, byggdes, golvlades och målades med frivilliga krafter. Det var del i arbetet att utveckla G2:1, den ekonomiska föreningen som äger och förvaltar hela KKV.
Detta berättar om en social medvetenhet mellan människorna som inte behöver räknas om till pengar (även om detta ombygge inte var gratis). Man behöver medel att klara sig men utöver det allra nödvändigaste kan man själv bestämma vad man behöver och vad man gör med sig tid och kraft. Det är ett bland alla exempel som pekar i en annan riktning än klimatkris, krig och annat elände – hän mot lösningar i samarbetets tecken. Att fortsätta så är troligtvis det mest fredsfrämjande vi kan ta oss till, en exemplets och tillitens makt.
Men åter till vattnet. Man kan dricka det, segla på det, fotografera det, plocka plast ur det eller följa det uppströms, rena det, avsalta det, simma i det. En del av allt detta kommer in i detta nummer av Bottna bulletin som ägnas åt elementet Vatten. I nummer 22 gällde det Jord och i nummer 20 Eld. Bara luften är kvar att göra bulletin kring, den vi andas, pratar, flyger i och ibland behandlar varandra som. Men vi funderar på att ägna kommande nummer åt konsten och ekologin. Till dess: var så god, läsningen är fri.
– Gunnar Bäck
