Det är för jävligt där ute, det ena eländet avlöser det andra. När detta skrivs ska Hamas utplånas efter det fruktansvärda de gjorde i Israel – om det så ska kosta hela Gaza. I Ukraina fortsätter det och svenska gangstrar har köpt sig en fristad i Turkiet och skickar ut unga mördare i Sverige som skjuter på fel adress. Saudiernas folkrättsbrott i Jemen fortsätter men dem har vi dålig koll på. Väldigt många människor verkar tro att allt blir bättre bara de och de personerna eller folkgrupperna röjs ur vägen och vapenfabrikanterna har goda dagar

Och samtidigt kan ju liven fortsätta på andra platser, ibland med vackert väder, god mat och goda leenden mellan människorna. Det är en underlig tillställning detta liv men om alla var ledsna hela tiden skulle det inte gå. Någon måste vara glad.

Jag kommer att tänka på en boktitel, Das Prinzip Hoffnung (översätts: Hoppets princip eller Principen hopp) av Ernst Bloch som kom ut på 1950-talet och är mycket tjock. Jag har inte läst den men titeln är väldigt bra. Jag tolkar den som att man i varje situation kan tänka: vad är bäst att göra nu? oavsett hur illa det ser ut. För det allra mesta finns det olika val, beslut att fatta och handlingsalternativ att välja. Man behöver tänka sig för och sedan försöka handla så som man har tänkt. I dessa förskräckliga tider: vad kan jag göra nu, i denna situation, som främjar fred och säkerhet för oss stackars människor, de nära och de andra?

I våra trakter har vi sluppit bomber och skottlossning alltsedan slaget vid Kvistrum 1788. Men dött har vi och ska vi allihop, så det är lika bra att göra så gott man kan medan det varar. Helst ska det vara med gott humör och under så trevliga former som det går, med kaffepauser. I själva verket är nog humor det enda som hjälper mot åldrandets olika eländen. Den mest obevekliga fienden döden bär vi ju inom oss och mot den hjälper ingenting.

För var och en av oss finns med andra ord inget hopp i längden, annat än att vi ska kunna leva våra liv så gott det går så länge det går – och det kan i och för sig vara väldigt gott när det vill sig. Annars handlar det om dem som kommer efter oss. När då tiderna tycks väldigt mörka som nu – men hallå, oppositionen vinner visst i Polen? – en ljusning? – det står också och väger, överallt – då gäller det att handla så att det främjar kommande liv. Hur det skulle gå till? Ja, si det är en annan fråga.

I detta nummer skriver vi mycket om Talking Waters som var en utställning och en aktion på KKV-Bohuslän med tio medverkande. Den innefattade konkreta åtgärder för att skydda KKV från översvämningar – och exempel på vad det är som behöver skydd, själva utställningen alltså. Att hålla på med sådant räddningsarbete rekommenderas, det var väldigt kul. Se det gärna som en bild för hur vi har det.

/ Gunnar Bäck