Där solen lyser faller skuggor
avgrundssvarta eller marianerblå
– om luften klarnat sig vill säga och rensats
ifrån sot och solkigheter.
Där vinden rastar rasslande sin oro
i lövverk och i hängen
irrar skuggor
uppåt väggar, över trappor, över sten
klättrar famlar söker klänger

Låt det så förbli!

När inga skuggor längre faller och vinden
aldrig möter motstånd och ingen
rastplats finns för oro,
inga väggar, inga trappor, ingen sten
När inga aspar, inga pilträd finns som skälver
och inga stolta styva blomsterstänglar knäckts
av vild förtvivlan
finns heller inget öga, inget hjärta kvar
att längta allting åter som det var.

Leena Maija Trapp